Alla inlägg under maj 2015

Av Elin - 30 maj 2015 21:27

Hej folket. Idag är första inlägget på en månad, och jag skriver egentligen bara just nu för att få ur lite känslor. Jag får väll varna för överreagering.



För lite mer än en månad sedan fick jag ett akvarium och ett gäng fiskar från min kära väninna. Det var en vanlig fredag tror jag, och jag skulle följa med till djuraffären för att kolla på och köpa lite nya fiskar till henne, eftersom hon nyligen skaffat ett nytt akvarium på 300 liter. Vi hade tidigare pratat om att jag skulle få låna hennes gamla akvarium på 54L, men inte bestämt något än. Jag blev såklart förvånad när hon frågade vilka fiskar jag skulle vilja ha. Lite förundrad pekade jag ut fem stycken Kilfläcksrasboror, två Platy, två Pakistanbotier och en liten Guldfisk. Hon sa att hon skulle ta hem dem och fixa in dem i akvariet och det lät ju bra.


 Jag kom inte hem förrän helgen var över på söndagen och kom hem till ett färdigt akvarium som stod installerat i lägenheten. En underbar överraskning som de båda hållt hemligt undermist en veckas tid. Här bekymrade jag mig över att de höll saker hemliga, så var det något så snällt som mina små fiskar! 

 Några veckor gick och jag funderade på om det skulle gå att ha Guppy i mitt akvarium. Fiskar med stora vackra stjärtfenor kan bli väldigt ilskna på varandra, så det skulle inte fungera med den guldfisk jag hade. Malin löste det genom att ta hem "Goldie" till sig och så fick jag alltså möjlighet att inskaffa två små guppyfiskar.


Så har mitt akvarium sett ut ett tag, och jag har varit väldigt nöjd med det, och antagligen fäst mig en del vid de små liven. Min guppyhane är verkligen handsome, och mina botier skrämde mig rejält när jag gjorde en ordentlig städning av akvariet. Jag tog upp alla fiskarna med håv och placerade dem i en bunke med vatten under tiden jag gjorde rent och skrubbade, och märkte när jag la tillbaka de igen att de hade bleknat! "De gör så ibland" var svaret från min väninna när jag frågade om råd. De mådde ju bra efter det, så antagligen är det inget farligt...

 Idag då, var jag en stund hos min väninna för att se hur hon och min guldfisk hade det. Jag var där en stund, och hon frågade om jag hade algätare i mitt akvarium. Det hade jag ju inte, och det slutade med att jag kom hem med en liten Skäggmunsmal i en påse. Jag fixade direkt så att den skulle få komma ner till de andra och vände för någon minut bort uppmärksamheten för att hjälpa till med mat, disk och ta ut sopor. Precis när jag kommer ut i hallen och ska öppna dörren får jag syn på en fisk som ligger där på golvet! Katten sitter stolt bredvid och tror att hon gjort något prisbelönt. Jag hamnade i chocktillständ för en sekund, men så fort fisken rörde på sig tvekade jag inte på att ta upp den och snabbt ta den tillbaka till akvariet. Den verkade först vara utom räddniong, men efter att jag hållt den under vattenytan en stund spratt den till och började vingligt röra på sig.


 I skrivande stund är jag inte säker på hur min Rasbora mår. Den har jobbigt att simma någonstans, stjärtfenan är helt trasig och den ville inte äta när jag gav dem... Jag är riktigt orolig, och har nästan redan tagit farväl av min första fisk. Jag tröståt choklad för bara några minuter sedan, och känner hur tårarna bränner under ögonlocken efter varje ny mening jag skriver. Upplevelsen har gett mig skuldkänslor, då jag lämnade akvariet öppet och oövervakat, fritt fram för katten att ta för sig. Det känns som ett horribelt misstag som jag verkligen lärt mig på, och jag vet att jag hädanefter kommer vara noga med att stänga ordentligt och hålla bättre uppsikt då locket inte är på. Jag är fortfarande skakad, och kommer nog vara sorgsen om inte min fisk repar sig innan helgen är slut.


 Malen har funnit sig tillrätta och de andra verkar må bra, vilket är positivt. Ändå känner jag att jag kommer ha svårt att tänka på att det kanske är mitt fel att jag i fortsättningen bara kommer ha fyra Rasboror. Jag har också förstått att man kan fästa sig vid ett så obetydligt djur som en akvariefisk. Jag har under en månad studerat mina fiskar, försökt lära känna och förstå dem lite, och på så sätt skapat en form av kärlek till dem. Jag vet mycket väl att de inte kan känna eller visa något tillbaka, men jag vet också att jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för det som just hänt.



 Med detta sagt ska jag avsluta detta inlägg, och det är med tårar i ögonen och tungt hjärta som jag berättar att en av mina fem älskade Rasboror är död.














                              

Skapa flashcards