Direktlänk till inlägg 7 juni 2015

Aziquesa, signing off.

Av Elin - 7 juni 2015 00:14

Hej bloggen...


Detta inlägget kommer vara ett jobbigt att skriva...

Och att läsa...


Jag är just nu himla deprimerad över vart mitt liv tagit vägen..
På dagarna när jag är hemma gör jag inte annat än sitter vid min dator och kollar på youtube, facebook eller andra skräpsidor utan värde. Det är vad jag gör ända fram till läggdags. Och sen lite till..

Tekniken har förstört mitt liv så mycket... Jag sitter här varje dag..
Jag har sällan gjort några läxor denna terminen.
Jag har tappat all inspiration till att nå mina mål i livet.

Jag har en underbar pojkvän som jag älskar över allt annat.
Jag har en familj som bryr sig om mig och jag har alla mina närmaste släktingar kvar i livet.
Jag har alltid tyckt om min farfar lite mer än de andra.
Han fyllde 80 förra året.

Mitt sinne är fortfarande fast vid att han bara är 70...

Det var tio år sedan.


En del i familjen tycker att han börjar bli gammal och senil, steril och allt vad det nu är.

Jag vill inte höra det.

Jag vill inte vara med när min enda farfar lämnar denna jord.

Jag vill inte se min mormor ge upp för sin diabetes...

Jag vill inte veta av att min morfar inte repat sig från olyckan som tog hans själ.

Jag vill inte höra nyheten att farmor togs in på sjukhus igår.


Jag älskar min familj. Jag älskar min släkt. Jag älskar de få vänner jag har.

Jag vill inte förlora de jag håller närmast.
Jag vill inte bli vuxen....
Jag kommer inte klara att förlora någon om livet ska fortsätta såhär. 

Jag har kommit till en punkt i livet då jag inser hur fel mitt liv har blivit. 
Jag har insett hur jävla svårt jag har gjort det för mig.

Det är en vecka kvar i skolan och jag ligger så jävla efter i alltför många ämnen.

Lämnar jag inte in allt jag ska riskerar jag F i mer än ett ämne. Jag har alltid varit så jävla medveten om det, men jag har varit så självupptagen med saker jag tyckt vart roligare....

Jag har flyttat det till ett senare tillfälle.

Jag har ruinerat mina betyg, min skolgång och mitt framtida liv.

Min dröm har varit ett välbetalt jobb, en sambo, två barn och en egen lya.
Ett ställe att kalla sitt eget.
Jag har hållt fast vid den drömmen så hårt.
Hållt fast vid den och inte insett att den faktiskt flutit iväg från mig.

Jag har så starkt velat skaffa mitt eget liv och inte behövt vara beroende av någon annan.
Men det är så långt bort nu..

Det är så långt bort, och jag vet inte längre hur...eller om jag kan få tag i det igen.
Jag har fuckat upp det så mycket att jag inte vet om jag kommer klara livet längre.

Jag har själv orsakat detta..

Jag har själv gjort mig till ett hopplöst fall...

Jag har levt i min egen fantasivärld i 18år, och jag har följt vägen som jag själv plöjt upp allteftersom jag gått.
Den vägen har lett mig till en återvändsgränd.
En återvändsgränd av solid sten som inte går att komma runt eller över..

Jag har haft så många chanser att vända om och följa den redan upplöjda och grusbelagda vägen som hade varit så lätt att följa. Istället har jag fortsatt ner i träsket.
Jag har fastnat i detta träsk och fått lera upp till höfterna.

Jag har fastnat här..

Jag känner mig vilse, och vet inte vart jag ska ta vägen längre.

Jag kanske skulle stanna här och låta nattens kommande mörker sluka mig.


Jag har fastnat i depression.

Men jag vill inte dö....

Jag vill inte lämna det som är underbart i världen.

Jag vill inte lämna min familj, mina vänner, eller min pojkvän i sticket.

Jag vill inte lämna dem någonsin.

Jag vill bara spola tillbaka, ta mig i kragen och lösa upp skiten.
Jag vill inte gå om tvåan....
Jag vill gå igenom sista året på gymnasiet, få jobb och sen gå vidare med livet.

Jag vill nå drömmen jag haft...

Jag vill nå drömmen som jag och mitt livs kärlek skapat tillsammans.
Drömmen som vi format och bildat.
Drömmen som jag gjort till mitt livsmål.


Mitt mål är så långt bort nu...

Jag vandrar i cirklar.
Cirklar som följer samma spår.

Jag vet inte hur jag ska lösa upp dethär..

Jag vill komma tillbaka till stigen jag en gång lämnade.
Jag vill komma tillbaka till verkligheten där jag kan ta mig vidare och lyckas.

Jag vill nå min dröm.

Jag vill så starkt.

Jag vet vad jag behöver göra för att ta första steget.

Jag ska lämna denna smärtfria fantasivärld och ta tag i livet.


Jag ska ta steget.
Jag ska göra valet.

Jag ska ta tag i mitt liv och min verklighet, och jag ska göra det med stolthet.



Detta är ett sorgligt farväl.

Tårarna bränner inte innanför ögonlocken längre.
De rinner nedför mina kinder, för jag vet att vägen kommer vara svår.
Det kommer vara så lockande att stanna i paradiset jag skapat åt mig själv. Jag ska se till att det försvinner innan det krossas med mina drömmar.

Jag har sagt mitt sista farväl till Star Stable.

Jag har inte sagt farväl till mina hästar, och jag kommer inte klara av det heller.

Jag kommer sakna detta underbara och väl utformade spel.
Jag kommer vilja logga in igen, jag kommer sakna alla spelare och alla vänner jag mött i detta spel.

Men jag behöver göra detta för att bli av med en av alla de distraktioner som hindrar att jag kan gå vidare i livet.

Jag kommer göra mig av med annat också.

Det kommer bli svårt.

Jag vet inte om jag kommer klara det.

Men jag vet att det är rätt. 

Jag vet att det är ett steg i rätt riktning.


Detta inlägg är det längsta på denna blogg hittills. Det är säker det sista också. Det är svårt att säga farväl, men någon gång måste det ske.
Jag önskar Star Stable all lycka, och önskar att fler kommer uppleva glädjen och kärleken jag upplevt under de många år jag varit medlem i spelet.


Mitt namn är Elin Ringblom; också kallad Elin Rainbell, EllieDf3, Aziquesa, DragonFlower123.

Detta är mitt sista inlägg och nu säger jag mitt farväl.


Aziquesa, signing off.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Elin - 13 juli 2015 11:50

Kika in och säg vad du tycker! Kanske kommer börja där istället... http://aziquesa.weebly.com/ ...

Av Elin - 30 maj 2015 21:27


Hej folket. Idag är första inlägget på en månad, och jag skriver egentligen bara just nu för att få ur lite känslor. Jag får väll varna för överreagering. För lite mer än en månad sedan fick jag ett akvarium och ett gäng fiskar från min kära vän...

Av Elin - 29 april 2015 11:32


Av Elin - 14 april 2015 08:15


 Jamen hej och hallå folket! Idag sitter jag i skolan klockan åtta på morgonen oc skriver. Det är nästan lite skönt att vara uppe med solen ibland.. För omväxling, då jag vanligtvis brukar gå upp vid 7/9. Bara en timme egentlige, men det kändes änd...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se